1. djurgeografi

    djurgeografi, zoogeografi, den del av biogeografin som behandlar djurens geografiska utbredning (förr och nu) och de bakomliggande orsakssammanhangen.
  2. allokton

    allokton, inom geologi benämning på något som förflyttats från platsen för sin bildning; används bl.a. om bergart eller bergartssvit som ej längre befinner sig på den plats där den bildats.
  3. allokton

    allokton [-å´n] adj. ~t ORDLED: allo-kton
    Svensk ordbok
  4. skenhälla

    skenhälla, hårt, sammankittat skikt i marken som kompakterats genom utfällda föreningar av t.ex. järn, humus, kiselsyra och kalciumkarbonat.
  5. autokton

    autokton, som adjektiv: ursprunglig, inhemsk, uppkommen utan främmande inflytande; som substantiv: urinvånare.
  6. autokton

    autokton [-å´n] adj. ~t ORDLED: auto-kton
    Svensk ordbok