1. anbringa

    an`bringa verb ~de äv. anbragte, ~t äv. anbragt, pres. ~r ORDLED: an--bring-ar SUBST.: anbringande, anbringning
    Svensk ordbok
  2. ansätta

    ansätta, anbringa verktyg mot ett arbetsstycke som skall bearbetas för formgivning och/eller ges en särskild egenskap.
  3. aptera

    aptera, anbringa eller avpassa, t.ex. förse en sprängladdning med antändningsmedel och anbringa den på det föremål som skall sprängas.
  4. stagsegel

    stagsegel, trekantigt segel, som anbringas (litsas) till ett stag.
  5. applikatur

    applikatur, inom musiken ett annat ord för fingersättning.
  6. korsett

    korsett, snörliv, hårt åtsittande underplagg, avsett att forma figuren.
  7. turkisk knut

    turkisk knut, ghiordesknut , symmetrisk knut, turkbaff, sätt att anbringa luggarnet vid varpen hos en handknuten matta, vilket förekommer i varierande utsträckning i de flesta mattknytningsområden.
  8. kattöga

    kattöga, en förr vanlig benämning på en röd reflex, anbringad baktill på bl.a. cyklar.
  9. applikation

    applikation, anbringande; tillämpning; även annat ord för applikationsbroderi.
  10. vindskiva

    vindskiva, vindskida, bräda anbringad på takets gavelsprång för att skydda denna och takbeläggningen mot väder och vind.