1. anbringa

    an`bringa verb ~de äv. anbragte, ~t äv. anbragt, pres. ~r ORDLED: an--bring-ar SUBST.: anbringande, anbringning
    Svensk ordbok
  2. stagsegel

    stagsegel, trekantigt segel, som anbringas (litsas) till ett stag.
  3. korsett

    korsett, snörliv, hårt åtsittande underplagg, avsett att forma figuren.
  4. ansätta

    ansätta, anbringa verktyg mot ett arbetsstycke som skall bearbetas för formgivning och/eller ges en särskild egenskap.
  5. kattöga

    kattöga, en förr vanlig benämning på en röd reflex, anbringad baktill på bl.a. cyklar.
  6. applikation

    applikation, anbringande; tillämpning; även annat ord för applikationsbroderi.
  7. vindskiva

    vindskiva, vindskida, bräda anbringad på takets gavelsprång för att skydda denna och takbeläggningen mot väder och vind.

  8. bonderisering

    bonderisering, metod för skydd av stålytor mot rostangrepp; en lösning av järnvätefosfat anbringas på stålytan.
  9. lastmärke

    lastmärke, fribordsmärke, plimsollmärke, varaktigt anbringad och speciellt utformad märkning på ett fartygs sidor, vilken utvisar största tillåtna nedlastning.
  10. kontrafaner

    kontrafaner, faner som anbringas på baksidan av ett träföremål vars framsida är försett med ytfaner, t.ex. en bordsskiva.