1. anbringa

    an`bringa verb ~de äv. anbragte, ~t äv. anbragt, pres. ~r ORDLED: an--bring-ar SUBST.: anbringande, anbringning
    Svensk ordbok
  2. kontrasigill

    kontrasigill, motsigill , sigill anbringat på baksidan av ett huvudsigill för att dels ge detta ökad rättskraft, dels försvåra förfalskning.
  3. stagsegel

    stagsegel, trekantigt segel, som anbringas (litsas) till ett stag.
  4. påläggsladdning

    påläggsladdning, sprängämne anbringat direkt på sten, skut eller annat föremål.
  5. gaffelsegel

    gaffelsegel, trapetsformat segel anbringat på akterkanten av en mast och med sina övre (kortare) och undre (längre) lik fäst vid två rundhult (gaffel respektive bom).
  6. korsett

    korsett, snörliv, hårt åtsittande underplagg, avsett att forma figuren.
  7. ansätta

    ansätta, anbringa verktyg mot ett arbetsstycke som skall bearbetas för formgivning och/eller ges en särskild egenskap.
  8. kattöga

    kattöga, en förr vanlig benämning på en röd reflex, anbringad baktill på bl.a. cyklar.
  9. applikation

    applikation, anbringande; tillämpning; även annat ord för applikationsbroderi.
  10. vindskiva

    vindskiva, vindskida, bräda anbringad på takets gavelsprång för att skydda denna och takbeläggningen mot väder och vind.