1. anföring

    anföring, mening (eller del av mening) som återger någon annans yttrande.
  2. anföring

    an`föring subst. ~en ~ar ORDLED: an--för-ing-en
    Svensk ordbok
  3. indirekt anföring

    indirekt anföring, annan benämning på indirekt tal.
  4. direkt anföring

    direkt anföring, mening (eller del av mening) som återger annans yttrande (eller tanke) som ordagrant citat.
  5. anföringstecken

    anföringstecken, citationstecken, liten streckmarkering (” eller »), som anger inledning eller avslutning av ett direkt citat.
  6. anföringsverb

    an`föringsverb subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: an-för-ings--verb-et
    Svensk ordbok
  7. anföringstecken

    an`föringstecken subst. anföringstecknet, plur. ~, best. plur. anföringstecknen ORDLED: an-för-ings--teckn-et
    Svensk ordbok
  8. kolon

    kolon, ett skiljetecken (:) som huvudsakligen används för att markera att en direkt anföring, en uppräkning, en förklaring e.d. följer.
  9. direkt tal

    direkt tal, textstycke som avses återge ordagrant vad som sagts vid ett annat tillfälle.
  10. kolon

    1ko´lon subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: kol-on-et
    Svensk ordbok