1. anfall

    an`fall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: an--fall-et
    Svensk ordbok
  2. anfallsstrid

    anfallsstrid, ett stridssätt som vid markstrid används för att slå fienden eller för att ta terräng.
  3. anfallsvinkel

    anfallsvinkel, vinkeln mellan en luftström och en aerodynamisk profil, t.ex. en vinge.
  4. anfalla

    an`falla verb anföll anfallit anfallen anfallna, pres. anfaller ORDLED: an--fall-er SUBST.: anfallande (till 1); anfall
    Svensk ordbok
  5. anfallare

    an`fallare subst. ~n äv. anfallarn, plur. ~, best. plur. anfallarna ORDLED: an--fall-ar-en
    Svensk ordbok
  6. anfallsbas

    an`fallsbas subst. ~en ~er ORDLED: an-falls--bas-en
    Svensk ordbok
  7. anfallslinje

    an`fallslinje subst. ~n ~r ORDLED: an-falls--linj-en
    Svensk ordbok
  8. anfallsvåg

    an`fallsvåg subst. ~en ~or ORDLED: an-falls--våg-en
    Svensk ordbok
  9. anfallsspel

    an`fallsspel subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: an-falls--spel-et
    Svensk ordbok
  10. anfallsspelare

    an`fallsspelare subst. ~n äv. anfallsspelarn, plur. ~, best. plur. anfallsspelarna ORDLED: an-falls--spel-ar-en
    Svensk ordbok