1. anod

    anod, den elektrod i en elektrolytisk cell eller ett urladdningsrör som är förbunden med strömkällans positiva pol.
  2. anodisering

    anodisering, omvandling av en metalls ytskikt till oxid genom elektrolys.
  3. anodiskt skydd

    anodiskt skydd, korrosionsskydd av metall genom höjning av elektrodpotentialen (t.ex. genom ökad belastning av anoden), så att metallen överförs till passivt tillstånd.
  4. anodstrålar

    anodstrålar, positiva atomjoner, i regel metalljoner, som med stor hastighet utgår från anoden i ett urladdningsrör.
  5. elektrolys

    elektrolys, elektrokemiskt förlopp varvid utifrån tillförd elektrisk energi framkallar en kemisk reaktion.

  6. anod

    anod [-o´d el. -å´d] subst. ~en ~er ORDLED: an-od-en
    Svensk ordbok
  7. jon

    jon, laddad partikel som kan betraktas som uppkommen genom att en atom eller grupp av atomer avgivit eller upptagit en eller flera elektroner.
  8. elektron

    elektron, den minsta elementarpartikel som har observerats i fritt tillstånd, upptäckt och identifierad 1897 av britten J.J. Thomson.
  9. bränslecell

    bränslecell, elektrokemisk cell med yttre tillförsel av ett bränsle (i allmänhet vätgas) och en oxidant (syrgas, ofta luftsyre).
  10. ädel metall

    ädel metall, metall med hög elektrodpotential (fri korrosionspotential) i en galvanisk spänningsserie.