anod, den elektrod i en elektrolytisk cell eller ett urladdningsrör som är förbunden med strömkällans positiva pol.

anodisering, omvandling av en metalls ytskikt till oxid genom elektrolys.

anodiskt skydd, korrosionsskydd av metall genom höjning av elektrodpotentialen (t.ex. genom ökad belastning av anoden), så att metallen överförs till passivt tillstånd.

elektrolys, elektrokemiskt förlopp varvid utifrån tillförd elektrisk energi framkallar en kemisk reaktion.

anodonti, total avsaknad av tänder på grund av uteblivet bildande av tandanlag, en ovanlig defekt som är del i en större rubbning i den ektodermala utvecklingen (jämför ektoderm).

anod [-o´d el. -å´d] subst. ~en ~er ORDLED: an-od-en

bränslecell, elektrokemisk cell med yttre tillförsel av ett bränsle (i allmänhet vätgas) och en oxidant (syrgas, ofta luftsyre).

ädel metall, metall med hög elektrodpotential (fri korrosionspotential) i en galvanisk spänningsserie.

jon, laddad partikel som kan betraktas som uppkommen genom att en atom eller grupp av atomer avgivit eller upptagit en eller flera elektroner.

offeranod, galvanisk anod, metallelektrod som elektriskt ansluts till en metallkonstruktion för katodiskt skydd av denna i fuktig miljö.