anod, den elektrod i en elektrolytisk cell eller ett urladdningsrör som är förbunden med strömkällans positiva pol.

anodisering, omvandling av en metalls ytskikt till oxid genom elektrolys.

anodiskt skydd, korrosionsskydd av metall genom höjning av elektrodpotentialen (t.ex. genom ökad belastning av anoden), så att metallen överförs till passivt tillstånd.

anodstrålar, positiva atomjoner, i regel metalljoner, som med stor hastighet utgår från anoden i ett urladdningsrör.

elektrolys, elektrokemiskt förlopp varvid utifrån tillförd elektrisk energi framkallar en kemisk reaktion.

anod [-o´d el. -å´d] subst. ~en ~er ORDLED: an-od-en

jon, laddad partikel som kan betraktas som uppkommen genom att en atom eller grupp av atomer avgivit eller upptagit en eller flera elektroner.

elektron, den minsta elementarpartikel som har observerats i fritt tillstånd, upptäckt och identifierad 1897 av britten J.J. Thomson.

bränslecell, elektrokemisk cell med yttre tillförsel av ett bränsle (i allmänhet vätgas) och en oxidant (syrgas, ofta luftsyre).

ädel metall, metall med hög elektrodpotential (fri korrosionspotential) i en galvanisk spänningsserie.