1. anstifta

    an`stifta verb ~de ~t ORDLED: an--stift-ar SUBST.: anstiftande; anstiftan
    Svensk ordbok
  2. anstiftan

    anstiftan, att uppsåtligen förmå någon att begå en brottslig gärning.
  3. anstiftare

    an`stiftare subst. ~n äv. anstiftarn, plur. ~, best. plur. anstiftarna ORDLED: an--stift-ar-en
    Svensk ordbok
  4. anstiftan

    an`stiftan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: an--stift-an
    Svensk ordbok
  5. anstiftelse

    an`stiftelse subst. ~n ORDLED: an--stift-els-en
    Svensk ordbok
  6. medelbart gärningsmannaskap

    medelbart gärningsmannaskap, tidigare benämning på när en anstiftare av brott bedömdes som gärningsman.
  7. främjande av brott

    främjande av brott, medverkan till kriminaliserad gärning.
  8. Aristagoras

    Aristagoras (grekiska Aristagoras), 400-talet f.Kr., tyrann i Miletos som anstiftade ett persiskt angrepp på Naxos men bytte ståndpunkt och underblåste de joniska städernas revolt 499 f.Kr., vilken blev den tändande gnistan till perserkrigen.
  9. upplopp

    upplopp, brott som innebär att en folksamling stör allmän ordning och visar uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot en myndighet för att framtvinga eller hindra viss åtgärd och inte skingrar sig på myndighets befallning.
  10. ensamansvar

    ensamansvar förekommer främst inom massmedierätten och innebär att en bestämd person i tryckfrihetsförordningen (TF) utpekas som ensam ansvarig för brott mot lagen, t.ex. ansvarige utgivaren för en tidning eller den programansvarige för ett radio- eller TV-program.