1. befallningsman

    befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård.
  2. befallande

    befall´ande adj., ingen böjning ORDLED: be-fall-ande
    Svensk ordbok
  3. befalla

    befall´a verb befallde befallt, pres. befaller ORDLED: be-fall-er SUBST.: befallande, befallning
    Svensk ordbok
  4. befallningshavande

    befall`ningshavande subst. ~n, plur. ~ ORDLED: be-fall-nings--hav-and-en
    Svensk ordbok
  5. befallning

    befall´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fall-ning-en
    Svensk ordbok
  6. befallningsman

    befall`ningsman subst. ~nen befallningsmän, best. plur. befallningsmännen ORDLED: be-fall-nings--mann-en
    Svensk ordbok
  7. förmans befallning

    förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.
  8. Konungens befallningshavande

    Konungens befallningshavande, Kungl. Maj:ts befallningshavande, KB, till 1918 det officiella namnet på den högsta statliga myndigheten i ett län, motsvarande den nuvarande länsstyrelsen.
  9. Kunglig Majestäts Befallningshavande

    Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet.
  10. andebesvärjelse

    andebesvärjelse, befallande tilltal till andar för att få dem att vika (se exorcism) eller för att utnyttja deras tjänster (se magi).