1. befallningsman

    befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård.
  2. förmans befallning

    förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.
  3. auktoritär

    auktoritär, autoritär, innebärande eller grundad på envåldsmakt, diktatorisk.
  4. imperium

    imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.
  5. imperium

    imperium, i antikens Rom den högsta ämbetsmakten, inkluderande rätten att kommendera en armé (enbart civil maktbefogenhet kallades potestas).
  6. befallande

    befall´ande adj., ingen böjning ORDLED: be-fall-ande
    Svensk ordbok
  7. befalla

    befall´a verb befallde befallt, pres. befaller ORDLED: be-fall-er SUBST.: befallande, befallning
    Svensk ordbok
  8. befallningshavande

    befall`ningshavande subst. ~n, plur. ~ ORDLED: be-fall-nings--hav-and-en
    Svensk ordbok
  9. befallning

    befall´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fall-ning-en
    Svensk ordbok
  10. befallningsman

    befall`ningsman subst. ~nen befallningsmän, best. plur. befallningsmännen ORDLED: be-fall-nings--mann-en
    Svensk ordbok