1. befallning

    befall´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fall-ning-en
    Svensk ordbok
  2. förmans befallning

    förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.
  3. befallningsman

    befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård.
  4. befallningshavande

    befall`ningshavande subst. ~n, plur. ~ ORDLED: be-fall-nings--hav-and-en
    Svensk ordbok
  5. befallningsman

    befall`ningsman subst. ~nen befallningsmän, best. plur. befallningsmännen ORDLED: be-fall-nings--mann-en
    Svensk ordbok
  6. Konungens befallningshavande

    Konungens befallningshavande, Kungl. Maj:ts befallningshavande, KB, till 1918 det officiella namnet på den högsta statliga myndigheten i ett län, motsvarande den nuvarande länsstyrelsen.
  7. Kunglig Majestäts Befallningshavande

    Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet.
  8. Karl XII:s bibel

    Karl XII:s bibel, egentligen BIBLIA, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung CARL then Tolftes Befalning, bibel tryckt av Henrich Keysers tryckeri 1703, Sveriges största och mest långvariga kyrkobibel, gällande till 1917.
  9. Hans Memling

    Memling, Hans, född ca 1433, död 1494, flamländsk målare av tyskt ursprung.
  10. bud

    bud, i religiöst språkbruk en befallning med en stark auktoritet bakom, vanligen Gud; se dekalogen.