1. benvävnad

    benvävnad, hård typ av bindväv som bildar skelett hos ryggradsdjur och vars uppgift är att bära upp kroppen och att skydda kroppens inre organ.
  2. benhinna

    benhinna, periost, tunn hinna på skelettdelarnas yttre ytor (utom på broskklädda ledytor, vidfästningsställen för senor och ligament, knäskålen och delar av lårbenshalsen).
  3. infraktion

    infraktion, ofullständigt benbrott som huvudsakligen förekommer hos barn.
  4. endosteum

    endosteum, benhinnan i benets inre.
  5. greenstickfraktur

    greenstickfraktur, typ av fraktur som är vanlig hos barn.
  6. benhinneinflammation

    benhinneinflammation är när man har ont i underbenen för att benhinnan är inflammerad.
  7. raspatorium

    raspatorium, kirurgiskt instrument som används för att skilja benhinnan från skelettet vid ortopediska operationer.
  8. Sharpeys trådar

    Sharpeys trådar, kollagenfibrer som förbinder benvävnaden med benhinnan (periostet), där senor fäster vid benet.
  9. benhinneinflammation

    be`nhinneinflammation subst. ~en ~er ORDLED: ben-hinne--in-flamm-at-ion-en
    Svensk ordbok
  10. fraktur

    fraktur, fractura, benbrott, skada som uppstår då skelettet utsätts för våld som överstiger dess hållfasthet.