1. besittning

    besittning, juridisk term för faktiskt innehav av en sak oavsett om innehavet är rättmätigt.
  2. besittningsrättshemman

    besittningsrättshemman, äldre benämning på hemman tillhörigt kronan.
  3. besittningsskydd

    besittningsskydd, juridisk term för rätten att fortsätta att nyttja lägenhet eller mark vid hyra eller arrende.
  4. besittningsmynt

    besittningsmynt, mynt som präglats i Sveriges besittningar i Östersjöprovinserna och Tyskland.
  5. besitta

    besitt´a verb besatt besuttit besutten besuttna, pres. besitter ORDLED: be-sitt-er SUBST.: besittande, besittning
    Svensk ordbok
  6. besittningsrätt

    besitt`ningsrätt subst. ~en ~er ORDLED: be-sitt-nings--rätt-en
    Svensk ordbok
  7. besittningsskydd

    besitt`ningsskydd subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: be-sitt-nings--skydd-et
    Svensk ordbok
  8. besittningshavare

    besitt`ningshavare subst. ~n äv. besittningshavarn, plur. ~, best. plur. besittningshavarna ORDLED: be-sitt-nings--hav-ar-en
    Svensk ordbok
  9. besittning

    besitt´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-sitt-ning-en
    Svensk ordbok
  10. osjälvständig besittning

    osjälvständig besittning, juridisk term för det fall att någon har besittning till ett föremål för annans räkning tillfälligt och under dennes uppsikt, t.ex. i egenskap av anställd.