1. bestyrka

    bestyr´ka verb bestyrkte bestyrkt, pres. bestyrker ORDLED: be-styrk-er SUBST.: bestyrkande
    Svensk ordbok
  2. manifestationsed

    manifestationsed, i äldre juridisk terminologi ed använd för att bestyrka lämnade uppgifter, t.ex. att man inte har några utmätningsbara tillgångar.
  3. vidimera

    vidimera, att bestyrka en uppgift eller en handlings, t.ex. en kopias, riktighet; att bevittna (en handling).
  4. verifikation

    verifikation, skriftlig handling eller bilaga som bestyrker något, t.ex. en faktura eller ett kvitto.
  5. corroboratio

    corroboratio, i medeltida brev (diplom) förekommande kortare textparti med uppgift att bestyrka (stadfästa) innehållet.
  6. notarius publicus

    notarius publicus, NP, person som har i uppdrag att gå allmänheten till handa med vissa uppgifter, främst avseende bestyrkanden och annan kontroll.
  7. citole

    citole, litet medeltida flatbottnat lutinstrument med fasta greppband och fyra strängar, anslagna med plektrum.
  8. frälsebrev

    frälsebrev, dokument till bestyrkande av att innehavaren åtnjöt frihet från skyldigheten att erlägga skatt till kronan mot att han i stället presterade rusttjänst.
  9. överensstämmelse

    överensstämmelse, uppfyllande av alla i avtal specificerade krav på produkt, process eller tjänst.
  10. konfirmation

    konfirmation, i speciell juridisk betydelse bekräftelse av ett avtal.