betingning, enkel form av inlärning.

klassisk betingning, form av inlärning, se betingning.

operant betingning (av senlatin operans ’verksam’, av latin operor ’arbeta’, ’vara sysselsatt med’, ’utföra’), instrumentell betingning, form av inlärning som uppkommer när en viss handling eller ett visst beteende leder till en belöning, varvid handlingen med ökande sannolikhet kommer att upprepas.

instrumentell betingning, form av inlärning, se betingning.

betingningsterapi, samlingsnamn på terapeutiska metoder som utvecklats på grundval av principen för associativ inlärning, dvs. klassisk betingning.

beting´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-ting-ning-en

biologisk psykologi, tvärvetenskapligt kunskapsområde med inriktning på att förstå och förklara psykologiska funktioner med hjälp av bakomliggande biologiska skeenden, t.ex. nervsystemets aktivitet.

belöningssystem, nervcellscentrum och ledningsbanor i hjärnan som har en avgörande roll i uppkomsten av positiva och lustfyllda upplevelser, såsom tillfredsställelse, lycka och njutning.

betingningsterapi, terapiform som innebär att man genom vissa sådana metoder (desensibilisering, självförtroendeträning) söker undanröja hämningar som anses förorsaka neuroser.

utsläckning, inom inlärningspsykologin detsamma som avbetingning eller extinktion.