1. bikt

    bikt, enskild syndabekännelse inför präst, följd av avlösning.
  2. bikt

    bikt subst. ~en ~er ORDLED: bikt-en
    Svensk ordbok
  3. biktspegel

    biktspegel, handledning för självrannsakan inför bikt.
  4. biktstol

    biktstol, anordning för bikt med plats för präst och biktande.
  5. bikta

    bik`ta verb ~de ~t ORDLED: bikt-ar SUBST.: biktande; bikt
    Svensk ordbok
  6. bikta sig

    bik`ta sig verb biktade biktat ORDLED: bikt-ar SUBST.: biktande; bikt
    Svensk ordbok
  7. biktfader

    bik`tfader el. bik`tfar subst. biktfadern biktfäder ORDLED: bikt--fadern, bikt--far
    Svensk ordbok
  8. biktstol

    bik`tstol subst. ~en ~ar ORDLED: bikt--stol-en
    Svensk ordbok
  9. biktbarn

    bik`tbarn subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bikt--barn-et
    Svensk ordbok
  10. sakrament

    sakrament, i västkyrkan en återgivning av grekiska mystērion (’hemlighet’), manifestationer av frälsningsmysteriet, från 1100-talet begränsade till kyrkliga handlingar som genom yttre tecken förmedlar gudomlig nåd.