1. blot

    blot, offer i fornnordisk religion, med syfte att vinna gudarnas välvilja och förmå dem att uppfylla offrarens önskemål.
  2. blot

    blot subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: blot-et
    Svensk ordbok
  3. Blot-Sven

    Blot-Sven, kung i delar av Sverige på 1080-talet.
  4. blotting

    blotting, grupp viktiga analysmetoder inom molekylär­biologi och molekylärgenetik.
  5. blottning

    blottning, i geologin mindre område där berggrunden ej täcks av lösa jordlager.
  6. blottare

    blottare, exhibitionist, person med (tvångsmässigt) sexuellt behov att blotta sitt könsorgan (oftast för personer av motsatt kön).
  7. blota

    blo`ta verb ~de ~t ORDLED: blot-ar SUBST.: blotande, blotning; blot
    Svensk ordbok
  8. blott

    3blott [blåt´] adj., best. f. ~a
    Svensk ordbok
  9. blottare

    blottare [blåt`-] subst. ~n äv. blottarn, plur. ~, best. plur. blottarna ORDLED: blott-ar-en
    Svensk ordbok
  10. blotta

    1blotta [blåt`a] verb ~de ~t ORDLED: blott-ar SUBST.: blottande
    Svensk ordbok