1. bråk

    bråk är ett tal som kan skrivas enligt formen vilket är detsamma som a/ b.
  2. bråk

    bråk subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bråk-et
    Svensk ordbok
  3. bråka

    bråka, redskap för bråkning av lin.
  4. bråkning

    bråkning, brytning, mekanisk bearbetning av rötat, torkat rålin i syfte att krossa linstjälkarna, så att linfibrerna kan separeras från ”veden”.
  5. bråkform

    bråkform har man ett tal i som är skrivet som a/ b där både a och b är heltal.
  6. Brå-kitteln

    Brå-kitteln, kittel från andra århundradet f.Kr., importerad från keltiskt område och funnen i Brå vid Horsens på östra Jylland.
  7. bråkig

    brå`kig adj. ~t ORDLED: bråk-ig
    Svensk ordbok
  8. bråka

    2brå`ka subst. ~n bråkor ORDLED: bråk-an
    Svensk ordbok
  9. bråka

    1brå`ka verb ~de ~t ORDLED: bråk-ar SUBST.: bråkande, bråkning (till 2); bråk (till 1)
    Svensk ordbok
  10. bråkstake

    brå`kstake subst. ~n bråkstakar ORDLED: bråk--stak-en
    Svensk ordbok