1. bryte

    bryte, under tidig medeltid allmän benämning i Norden på en man som hade uppsyn över trälarna och som förestod en gård han inte ägde själv.
  2. bryte

    bry`te subst. ~n brytar ORDLED: bryt-en
    Svensk ordbok
  3. köp bryter legostämma

    köp bryter legostämma, ålderdomligt uttryck som inom juridiken betyder att köparens äganderätt till den köpta varan får företräde framför den rätt som innehavaren av varan kan ha genom avtal om att få nyttja den.
  4. brytare

    brytare, strömbrytare, inom elektrotekniken en allmän benämning på anordning avsedd att öppna och sluta en elektrisk strömkrets.
  5. bryta staven över

    bryta staven över, uttryck som innebär att utdöma, underkänna eller förkasta någon eller något; ursprungligen om en domares symboliska brytande av sin ämbetsstav över en dömd persons huvud.
  6. brytande kant

    brytande kant, kanten på ett prisma mellan de ytor där ljusstrålen går in respektive lämnar prismat.
  7. brytande av post- eller telehemlighet

    brytande av post- eller telehemlighet, brott som innebär att någon olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar.
  8. bryta om

    bryta om [åm´] verb bröt brutit, pres. bryter ORDLED: bryt-er SUBST.: ombrytande, ombrytning
    Svensk ordbok
  9. bryta av

    bryta a´v verb bröt brutit, pres. bryter ORDLED: bryt-er SUBST.: avbrytande, avbrytning
    Svensk ordbok
  10. bryta upp

    bryta upp´ verb bröt brutit, pres. bryter ORDLED: bryt-er SUBST.: uppbrytande (till 1), uppbrytning (till 1); uppbrott (till 2)
    Svensk ordbok