1. bunt

    bunt, manöver vid avancerad flygning: looping med flygplanets översida utåt.
  2. bunt

    bunt, inom grafisk teknik benämning på den inre, otryckta marginalen i en bok eller tidskrift.
  3. bunt

    bunt subst. ~en ~ar ORDLED: bunt-en
    Svensk ordbok
  4. His’ bunt

    His’ bunt, His’ knippe, His-ska bunten, His-ska knippet, en del av hjärtats elektriska retledningssystem som förbinder atrioventrikulärknutan med de högra och vänstra retledningsskänklarna.
  5. buntmakare

    buntmakare, äldre benämning på körsnär, använd sedan 1500-talet, i början parallellt med skinnare.
  6. buntflottning

    buntflottning, flottning av buntat virke.
  7. Buntok

    Buntok, stad på södra Borneo, Indonesien; för belägenhet se karta Borneo.
  8. buntsandstein

    buntsandstein, geologisk epok omfattande äldre delen av perioden trias.
  9. bunta

    bun`ta verb ~de ~t ORDLED: bunt-ar SUBST.: buntande, buntning
    Svensk ordbok
  10. buntmakare

    bun`tmakare subst. ~n äv. buntmakarn, plur. ~, best. plur. buntmakarna ORDLED: bunt--mak-ar-en
    Svensk ordbok