1. dekret

    dekre´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: de-kret-et
    Svensk ordbok
  2. dekretalister

    dekretalister, de medeltida rättslärda som utlade de dekretaler som utkom efter Decretum Gratiani.
  3. dekretister

    dekretister, de kyrkliga rättslärde som bearbetade och utlade kyrkans rättssamling Decretum Gratiani från 1140.
  4. dekretaler

    dekretaler, i medeltida kanonisk rätt benämning på påvens utslag i rättstvister, senare på beslut i allmänhet av påven eller av ett koncilium.
  5. dekretera

    dekrete´ra verb ~de ~t ORDLED: de-kret-er-ar SUBST.: dekreterande, dekretering
    Svensk ordbok
  6. pseudoisidoriska dekretalerna

    pseudoisidoriska dekretalerna (efter den föregivna utgivaren Isidorus Mercator), en samling förfalskade påvebrev, tillkommen i det karolingiska riket vid 800-talets mitt.
  7. megariska dekretet

    megariska dekretet, i historisk litteratur benämning på ett athenskt folkförsamlingsbeslut 432 f.Kr., varigenom staten Megaras medborgare utestängdes från Athens torg och det attiska sjöförbundets hamnar.
  8. stele

    stele, arkeologisk och antikhistorisk benämning på upprättstående rektangulär, ofta gavelförsedd stenplatta, prydd med bild, inskrift eller båda i kombination.

  9. sasana

    sasana , śāsana (sanskrit, egentligen ’dekret’, ’meddelande’), lära, i formen buddhaśāsana den buddhistiska läran (såväl innehållsligt som formellt) samt det buddhistiska samfundet.
  10. statut

    statut, rättsordning som i enlighet med domstolslandets internationella privaträtt ska tillämpas på vissa frågor, t.ex. arvsstatut, avtalsstatut och sakstatut.