1. dika

    di`ka verb ~de ~t ORDLED: dik-ar SUBST.: dikande, dikning
    Svensk ordbok
  2. DIK

    DIK, DIC, förkortning för disseminerad intravasal koagulation.
  3. dike

    dike, grävd ränna (öppen eller täckt) för avvattning av mark.
  4. dikapetalväxter

    dikapetalväxter, Dichapetalaceae, tvåhjärtbladig växtfamilj med ca 200 arter buskar och små träd; några är lianer.
  5. Dikanäs

    Dikanäs, samhälle i Vilhelmina kommun, Lappland (Västerbottens län), 100 km nordväst om Vilhelmina.
  6. dikarboxylsyror

    dikarboxylsyror, organisk-kemiska föreningar som innehåller två karboxylgrupper (–COOH), vilka dissocierar i två steg.

  7. Dikaiarchos

    Dikaiarchos, 300–200-talet f.Kr., grekisk filosof (peripatetiker).
  8. dikalv

    dikalv, kalv som upp till ca 6 månaders ålder diar en diko eller en amko.
  9. dikaryot

    dikaryot sägs en cell med två cellkärnor vara.
  10. Dike

    Dike, i grekisk myt rättvisans gudinna, en av de tre horerna och dotter till Zeus och Themis.