1. disciplin

    disciplin, vetenskap(sgren), fackområde; ordning, lydnad, tukt.
  2. disciplin

    discipli´n [-si-] subst. ~en ~er ORDLED: discipl-in-en
    Svensk ordbok
  3. Disciplina clericalis

    Disciplina clericalis (lat., ’prästerlig undervisning’), textsamling avfattad på latin av den spanske juden Petrus Alfonsi, tidigast 1106, då han tog dopet.
  4. Disciplinkompaniet

    Disciplinkompaniet, Värvade arméns disciplinkompani , kompani som bestod av utstraffat (ur rullorna struket) manskap vid arméns värvade trupper och flottan, vilket där fullgjorde sin återstående värvningstid som arbetsmanskap.
  5. disciplinförseelse

    disciplinförseelse, förseelse enligt lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret m.m.
  6. disciplinansvar

    disciplinansvar, ett lagreglerat, utomstraffrättsligt sanktionssystem för bl.a. arbetstagare med statlig anställning.
  7. disciplinmål

    disciplinmål, förfarande inom försvaret vid vilket krigsman kan åläggas disciplinpåföljd i form av varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud för förseelse i tjänsten.
  8. Disciplinrullen

    Disciplinrullen, annat namn på Samfundsregeln, en av Dödahavsrullarna.
  9. disciplinnämnd

    disciplinnämnd finns vid varje svensk statlig högskoleenhet och får finnas vid kommunal högskola.
  10. disciplinstraff

    disciplinstraff, en 1986 avskaffad form av straff för ett mindre allvarligt brott förövat av krigsman.