1. distal

    distal, inom anatomi: belägen (relativt sett) långt bort från en utgångspunkt eller ett centrum; motsats: proximal.
  2. distal stimulus

    distal stimulus, den yttre verklighet som varseblivs (föremål, levande varelser, händelser etc.) till skillnad från de mönster av ljus, ljud etc. som finns tillgängliga genom sinnesorganen (proximal stimulus).
  3. distal

    dista´l adj. ~t ORDLED: di-stal
    Svensk ordbok
  4. karpalbenen

    karpalbenen (nylat. carpalis, av carpus ’handlov’ av likabetydande grekiska karpos), carpalia, handlovens ben.
  5. mesial

    mesial, inom odontologin använd term för att ange riktning eller läge som vetter mot tandbågens mitt, dvs. mot mellanrummet mellan de båda första framtänderna.
  6. njure

    njure, latin ren, pluralis renes, hos ryggradsdjur (inklusive människan) organ som utför huvuddelen av kroppens utsöndring (exkretion) av kemiska ämnen vilka lämnar kroppen med urinen.
  7. konstansfenomen

    konstansfenomen, överensstämmelse mellan varseblivning och en konstant företeelse i omvärlden (distal stimulus), detta utan att man tar hänsyn till den föränderlighet som kännetecknar motsvarande företeelse i det mönster som finns tillgängligt vid sinnesorganet (proximal stimulus).
  8. proximal stimulus

    proximal stimulus, perceptionspsykologisk term för mönster av ljus, ljud etc. som finns tillgängliga vid sinnesorganen.
  9. proximal

    proximal, inom anatomi: belägen nära en utgångspunkt eller ett centrum; motsats: distal.
  10. flenörtsväxter

    flenörtsväxter, Scrophulariaceae, familj växter med omkring 1 600 arter fördelade på drygt 75 släkten.