duk subst. ~en ~ar ORDLED: duk-en

armerad duk, kombidukvara med en textilkomponent som till väsentlig del tar upp krafter vid belastning men utgör en ringa del av volymen, t.ex. armerad plastfolie.

Kim Ki Duk, Kim Kidŏk, född 1960, sydkoreansk manusförfattare, filmregissör och producent.

duke, hertig, högsta värdighetstitel inom den brittiska adeln.

dukat, guldmynt med hög guldhalt, över 23 karat, och en finvikt av ca 3,4 g.

dukpenning, skriftepenning , årlig avgift till prästerskapet, erlagd av nattvardsgästerna.

dukning avser såväl bruket att klä matbordet med en särskild bordduk som bordsarrangemangen i allmänhet.

dukaton, benämning på de 1664–1704 präglade svenska 8-marksmynten.

Ellington, Edward Kennedy (Duke), född 29 april 1899, död 24 maj 1974, amerikansk jazzmusiker (pianist, orkesterledare, arrangör och kompositör).

Kahanamoku, Duke, 1890–1968, amerikansk (hawaiiansk) simmare.