1. durk

    durk, utrymme i ett örlogsfartyg, avsett för förvaring av ammunition och andra explosiva varor.
  2. durk

    durk, sjöterm för golven i fartygs olika utrymmen, t.ex. hytter och maskinrum.
  3. durk

    durk subst. ~en ~ar ORDLED: durk-en
    Svensk ordbok
  4. durka

    durka, benämning på ett sätt som hästar kan använda när de vill kasta av sin ryttare.
  5. durksöm

    durksöm, skobottningsmetod som innebär att sulan fästs med en söm genom sula, ovanläder och bindsula.
  6. durkslag

    durkslag, köksredskap: en grövre sil som används t.ex. vid rensning av bär eller som insats i en fiskgryta.
  7. Dur-Kurigalzu

    Dur-Kurigalzu, ”Kurigalzus borg” i nuvarande Aqar Quf, Irak, anlagd av den kassitiske kungen Kurigalzu I ca 1400 f.Kr. som huvudstad i Babylonien.
  8. durka

    dur`ka verb ~de ~t ORDLED: durk-ar SUBST.: durkande
    Svensk ordbok
  9. durkslag

    dur`kslag subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: durk--slag-et
    Svensk ordbok
  10. durkdriven

    dur`kdriven adj. durkdrivet durkdrivna ORDLED: durk--driv-en
    Svensk ordbok