1. egendom

    e`gendom subst. ~en ~ar ORDLED: egen-dom-en
    Svensk ordbok
  2. sakral egendom

    sakral egendom, av kyrkan invigd egendom, såsom kyrkobyggnader och begravningsplatser.
  3. publik egendom

    publik egendom, äldre benämning på allmän egendom, främst statlig och kommunal men även åtskillig kyrklig, i motsats till enskild (privat) egendom.
  4. fast egendom

    fast egendom, inom fastighetsrätten egendom som består av jord och av denna bildas fastigheter.
  5. lös egendom

    lös egendom, egendom som inte är fast egendom och för vilken särskilda rättsregler gäller.
  6. enskild egendom

    enskild egendom, en makes egendom som inte är giftorättsgods.
  7. kyrklig egendom

    kyrklig egendom består främst av fastigheter, vilka antingen används för kyrkliga ändamål (kyrkor och begravningsplatser) eller som personalbostäder eller enbart utgör förmögenhetsobjekt.
  8. egendomsförsäkring

    egendomsförsäkring, sammanfattande benämning på sådant försäkringsskydd inom företags-, fastighets-, hem- och villaförsäkring som avser egendom till skillnad från skydd mot skadeståndskrav (ansvarsförsäkring) och mot inkomstförlust (avbrotts- och förmögenhetsbrottsförsäkring).
  9. egendomsbrott

    egendomsbrott, detsamma som förmögenhetsbrott.
  10. egendomsnämnd

    egendomsnämnd, äldre benämning på organ för tillsyns- och förvaltningsuppgifter av kyrklig jord.