1. fana

    fana, en på stång fästad duk (flagga), avsedd att bäras.
  2. fana

    fana, annat namn på fiskarten faren.
  3. fana

    fana, på 1500-talet och i början av 1600-talet benämning på den operativa enheten i svenska rytteriet, 300–500 man under befäl av en ryttmästare.
  4. fana

    fa`na subst. ~n fanor ORDLED: fan-an
    Svensk ordbok
  5. fanakalo

    fanakalo, pidginspråk som används i södra Afrika.
  6. fanarioter

    fanarioter, benämning på ett antal förmögna grekiska familjer, som bodde i stadsdelen Fener (grekiska Fanar) i Konstantinopel och som framför allt under 1700-talet hade en starkt gynnad ställning i Osmanska riket.
  7. fanaloka

    fanaloka, Fossa fossana, art i rovdjursfamiljen madagaskarrovdjur som lever i skogar på östra Madagaskar.
  8. fanatici

    fanatici (av latin fanaticus ’inspirerad’, ’besatt’, ’förryckt’, av fanum), ibland använd benämning på de av extatiskt raseri upptända prästerna vid de ursprungligen icke-romerska kulterna av framför allt Ma-Bellona och Kybele.
  9. fanatism

    fanatism (av latin fanaticus ’inspirerad’, ’besatt’, ’förryckt’, av fanum), allmän, nedsättande benämning på religiösa eller politiska riktningar som utan hänsyn till rationella argument eller mänskliga hänsyn driver sin sak.
  10. fanatiker

    fana´tiker subst. ~n, plur. ~ ORDLED: fan-at-ik-ern
    Svensk ordbok