1. flåhacka

    flåhacka, hacka med brett, tvärställt blad, varmed man förr flådde av ytskikt på kärr- och mossjord, varefter tuvorna torkades och brändes.
  2. flåhacka

    2flå`hacka verb ~de ~t ORDLED: flå--hack-ar SUBST.: flåhackande, flåhackning
    Svensk ordbok
  3. flåhacka

    1flå`hacka subst. ~n flåhackor ORDLED: flå--hack-an
    Svensk ordbok
  4. brännodling

    brännodling, en efter brittisk förebild införd nyodlingsmetod (engelska paring and burning).
  5. hacka

    hacka, redskap för jordbearbetning, t.ex. vid drilluppläggning i radsådda odlingar, nyodling för hand med flåhacka, ogräsbekämpning m.m.
  6. hacka

    2hack`a subst. ~n hackor ORDLED: hack-an
    Svensk ordbok