1. form

    form, i matematiken en reell- eller komplexvärd funktion med speciella egenskaper, ofta definierad på vektorrum.
  2. form

    form, inom bildkonsten ofta tydlig, konkret gestalt, men formbegreppet gäller också t.ex. flytande och amorfa tillstånd – även t.ex. vågskum och dimma har form.
  3. form

    form, i musikaliska sammanhang det sammanlagda resultatet av musikens sammanhållande och konstruktiva krafter.
  4. Form

    Form, medlemstidskrift för Svensk Form.
  5. form

    form, enhet i den hierarkiska klassifikationen inom botaniken.
  6. form

    form, inom filosofin term som i anknytning till den aristoteliska filosofin länge fungerat som beteckning för de speciella egenskaper som gör ett ting till vad det är eller för de i tinget inneboende väsensegenskaperna, en innebörd som fortfarande lever kvar i viss modern thomistisk filosofi. Även hos Aristoteles betecknade ordet form ( morphē) emellertid också på ett mer vardagligt sätt ett tings yttre gestalt.
  7. form

    form, term inom litteraturvetenskapen med två klart skilda betydelser.
  8. form

    1form [får´m] subst. ~en ~ar ORDLED: form-en
    Svensk ordbok
  9. form

    2form [får´m] subst. ~en ~er ORDLED: form-en
    Svensk ordbok
  10. p-form

    p-form, plastiskt skulpterad erosionsform på berghällar som slipats av en glaciär eller inlandsis.