1. fraktur

    fraktur, fractura, benbrott, skada som uppstår då skelettet utsätts för våld som överstiger dess hållfasthet.
  2. fraktur

    fraktur, ursprungligen en kansliskrift framvuxen under 1400-talet.
  3. patologisk fraktur

    patologisk fraktur, fraktur i benvävnad som är sjukligt förändrad, vanligen genom cancermetastas (dottersvulst) eller myelom.
  4. öppen fraktur

    öppen fraktur, komplicerat benbrott , benbrott med ovanliggande hudsår.
  5. fraktur

    2fraktu´r subst. ~en ~er ORDLED: frakt-ur-en
    Svensk ordbok
  6. fraktur

    1fraktu´r subst. ~en ORDLED: frakt-ur-en
    Svensk ordbok
  7. Bennetts fraktur

    Bennetts fraktur, luxation av första mellanhandsbenet med fraktur i leden mot handloven.
  8. Colles fraktur

    Colles fraktur, brott på underarmens strålben, se radiusfraktur.
  9. Le Fort-fraktur

    Le Fort-fraktur, benämning på tre typer av fraktur i ansiktsskelettet till följd av kraftigt våld mot mellanansiktet.
  10. neandertalmänniskan

    neandertalmänniskan, Homo neanderthalensis, art i familjen hominider som levde för 400 000–30 000 år sedan i Frankrike, Belgien, Tyskland, Italien, södra Storbritannien, Spanien och norra delen av Mellanöstern.