1. gärning

    gä`rning subst. ~en ~ar ORDLED: gärn-ing-en
    Svensk ordbok
  2. bar gärning

    bar gärning, straffrättslig benämning på förhållandet att en brottsling ertappas på brottsplatsen eller kontinuerligt förföljs därifrån.
  3. färsk gärning

    färsk gärning, juridiskt uttryck som anger ett tidskriterium av vanligen högst ett dygn.
  4. gärningsbeskrivning

    gärningsbeskrivning, i processrätten den redogörelse som åklagaren i sin stämningsansökan lämnar för den brottsliga gärning som den tilltalade påstås ha gjort sig skyldig till.
  5. gärningsmannaprofilering

    gärningsmannaprofilering, att framställa en beskrivning av en okänd gärningsman, vilken kan användas som ett hjälpmedel under en pågående brottsutredning.
  6. gärningsman

    gärningsman kallas den person som utfört en brottslig handling.
  7. gärningsman

    gärningsman, under skråväsendets tid benämning på vissa hantverkare på landsbygden, t.ex. skomakare och skräddare, som av sockenstämman eller häradsrätten fått tillstånd att lokalt utöva sitt yrke.
  8. gärningsculpa

    gärningsculpa, juridisk term för otillåtet risktagande; jämför culpa.
  9. gärningsman

    gä`rningsman subst. ~nen gärningsmän, best. plur. gärningsmännen ORDLED: gärn-ings--mann-en
    Svensk ordbok
  10. gärningslära

    gä`rningslära subst. ~n ORDLED: gärn-ings--lär-an
    Svensk ordbok