1. glosa

    glosa, i samband med språkinlärning o.d. enskilt ord ur ett främmande språk; inom språkvetenskapen ord i handskrift som är försett med översättning (i marginalen); även om översättningen av ett sådant ord.
  2. gloson

    gloson, gravson, gluffsuggan, ett spöksvin i sydsvensk folklore, möjligen från början ett fikt i samband med spådomstekniken årsgång.
  3. glossofaryngeusnerven

    glossofaryngeusnerven, tung–svalgnerven, nervus glossopharyngeus, 9:e hjärnnerven, som förmedlar smak- och känselimpulser från tungan, styr svalgets muskler (tillsammans med vagusnerven, den 10:e hjärnnerven) och öronspottkörteln samt påverkar blodtryck, puls och andning via sinusnerven.
  4. glossatorerna

    glossatorerna, de rättsvetenskapsmän som från slutet av 1000-talet till början av 1200-talet bearbetade och kommenterade Corpus juris civilis.
  5. glossa

    glossa, språkvetenskaplig term: förklaring till svårt ord eller textställe.
  6. glossar

    glossar, glossarium (lat., ’ordbok’, se vidare glossa), ordlista med översättning, i synnerhet över föråldrade eller sällsynta ord.
  7. glossalgi

    glossalgi, tungsmärta och/eller tungsveda som kan orsakas av järn- eller B-vitaminbrist.
  8. glossodyni

    glossodyni, detsamma som glossalgi.
  9. glossolali

    glossolali, automatiskt tal, tungomålstalande, t.ex. vid extatisk trans i religiösa sammanhang.
  10. Glossa ordinaria

    Glossa ordinaria, den kommentar till Corpus juris civilis som skrevs av Franciscus Accursius i Bologna i Italien vid mitten av 1200-talet och som bildade slutpunkten för glossatorskolans verksamhet.