1. habilitering

    habilitering, utveckling av ny förmåga till skillnad från rehabilitering, som innebär att förlorad förmåga skall återvinnas.
  2. Homo habilis

    Homo habilis, homininart inom släktet äkta människor (Homo) som levde mellan 2,33 och 1,4 miljoner år sedan.

  3. habilitet

    habilitet, egentligen förmåga, juridisk term som innebär att någon själv med rättslig verkan kan förplikta sig.
  4. habil

    habi´l adj. ~t ORDLED: hab-il
    Svensk ordbok
  5. habilitation

    habilitation (till habilitera, se vidare habilitering; jämför tyska habilitieren ’förvärva docentkompetens’) innebär att man styrker (eller förbättrar) sin kompetens till en viss befattning, habiliterar sig; särskilt förvärvande av docentkompetens vid tyskt universitet.
  6. habilitet

    habilite´t subst. ~en ORDLED: hab-il-itet-en
    Svensk ordbok
  7. habilitering

    habilite´ring subst. ~en ORDLED: hab-il-it-er-ing-en
    Svensk ordbok
  8. habilitera sig

    habilite´ra sig verb habiliterade habiliterat ORDLED: hab-il-it-er-ar SUBST.: habiliterande, habilitering
    Svensk ordbok
  9. Jean Anouilh

    Anouilh, Jean, 1910–87, fransk dramatiker.
  10. barn- och ungdomsneurologi med habilitering

    barn- och ungdomsneurologi med habilitering, medicinsk specialitet inom området pediatrik, inrättad 1992, vilken omfattar diagnostik och behandling vid medfödda och förvärvade sjukdomar samt skador i nervsystemet och musklerna.