1. habilitera sig

    habilite´ra sig verb habiliterade habiliterat ORDLED: hab-il-it-er-ar SUBST.: habiliterande, habilitering
    Svensk ordbok
  2. habilitation

    habilitation (till habilitera, se vidare habilitering; jämför tyska habilitieren ’förvärva docentkompetens’) innebär att man styrker (eller förbättrar) sin kompetens till en viss befattning, habiliterar sig; särskilt förvärvande av docentkompetens vid tyskt universitet.
  3. Hjärtebarnsföreningen

    Hjärtebarnsföreningen, ideell handikapporganisation, vars syfte är att förbättra villkoren för barn och ungdomar som är födda med hjärtfel samt stödja deras föräldrar.
  4. arbetsterapeut

    arbetsterapeut, person som utövar arbetsterapeutiska åtgärder, vilka omfattar både individ och miljö och avser aktiviteter i det dagliga livet.
  5. långtidssjukvård

    långtidssjukvård, vård och omvårdnad under längre perioder på grund av långvarig sjukdom, funktionshinder eller ålderdomssvaghet.
  6. habilitering

    habilitering, utveckling av ny förmåga till skillnad från rehabilitering, som innebär att förlorad förmåga skall återvinnas.