hor, i lagtext fram till 1937 könsumgänge mellan en gift och en ogift person ( enkelt hor), eller mellan två på var sitt håll gifta personer ( dubbelt hor).

hormoner, molekyler som bildas och frisätts från endokrina celler och som utövar en verkan på andra celler.

hornlager, stratum corneum, det översta lagret i hudens skivepitel (epidermis).

Kitchener, Horatio Herbert, från 1914 Earl Kitchener of Khartoum and of Broome (Lord Kitchener), 1850–1916, brittisk militär, fältmarskalk 1909.

horst, långsträckt jordskorpeblock som står upp över omgivningen och begränsas av normala förkastningar.

hornhinna, kornea, cornea, den genomskinliga främre delen av ögat med en diameter av 11 mm och en tjocklek av 1 mm i ytterdelen och 0,5 mm i centrum.

Horatius ( Quintus Horatius Flaccus), född i december 65 f.Kr., död 27 november 8 f.Kr., det antika Roms främste lyriske skald.

horoskop, en grafisk sammanställning av riktningarna mot solen, månen och planeterna, dvs. egentligen av deras geocentriska ekliptikala längder, vid en viss tidpunkt, t.ex. en persons födelseögonblick.

Horus, en av det forntida Egyptens viktigaste gudomligheter, den främste av flera gudar i falkgestalt.

hora, ålderdomligt ord för en kvinna som bedriver hor eller otukt, dels en äktenskapsbryterska, dels en ogift kvinna som har könsumgänge med en man, gift eller ogift, dels också en prostituerad kvinna.