humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

humankapital, human resources, HR, människors kunskaper, färdigheter och andra till produktionsförmågan bidragande fysiska och psykiska egenskaper som förvärvats genom investeringar i form av bl.a. utbildning, träning och hälsovård.

humanism, i filosofisk bemärkelse ett etiskt-estetiskt förhållningssätt som grundas i en normativ uppfattning av människans väsen.

humanitär rätt, regelkomplex inom folkrätten.

humoralpatologi, lära med ursprung i antiken enligt vilken kroppens och själens sjukdomar orsakas av störningar i jämvikten mellan de fyra kroppsvätskorna blod, slem, gul galla och svart galla.

human relations-skolan, riktning inom arbetssociologin som framhäver socialpsykologiska faktorers betydelse för produktivitet.

humus, humusämnen, mörkfärgad, nästan svart, organisk substans i framför allt jord och torv.

humaniora, en i Tyskland och Skandinavien använd benämning på de humanistiska vetenskaperna, från början motsvarande renässansens ” studia humanitatis” (se humanism).

Human Rights Watch, oberoende internationell människorättsorganisation som verkar för starkare skydd för mänskliga fri- och rättigheter.

Human Development Index, mått på ett lands levnadsförhållanden samt ekonomiska och sociala utveckling, se HDI.