1. infall

    in`fall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: in--fall-et
    Svensk ordbok
  2. infallsvinkel

    infallsvinkel, vinkeln mellan en stråle (t.ex. ljus- eller ljudstråle) som faller på en yta och normalen till ytan vid infallspunkten.
  3. infalla

    in`falla verb inföll infallit infallen infallna, pres. infaller ORDLED: in--fall-er SUBST.: infallande; infall (till 3)
    Svensk ordbok
  4. infallen

    in`fallen adj. infallet infallna ORDLED: in--fall-en
    Svensk ordbok
  5. infallsrik

    in`fallsrik adj. ~t ORDLED: in-falls--rik
    Svensk ordbok
  6. infallsvinkel

    in`fallsvinkel subst. ~n infallsvinklar ORDLED: in-falls--vinkl-ar
    Svensk ordbok
  7. elektronmultiplikator

    elektronmultiplikator, apparat som förstärker en svag ström av elektroner genom sekundäremission av elektroner från elektroder under spänning, dynoder.
  8. impuls

    impuls, biologisk term, se nervimpuls.
  9. postglacial

    postglacial, bildad, förekommande eller infallande efter en istid.
  10. proportionalräknare

    proportionalräknare, gasfylld detektor för mätning av joniserande strålning.