1. intyga

    in`tyga verb ~de ~t ORDLED: in--tyg-ar SUBST.: intygande
    Svensk ordbok
  2. osant intygande

    osant intygande, menedsbrott som består i att i intyg eller annan urkund lämna osann uppgift om vem man är eller om annat än egna angelägenheter eller att för skens skull upprätta en urkund rörande en rättshandling.
  3. testamente

    testamente, en persons förordnande för dödsfalls skull om sin kvarlåtenskap.
  4. protestantism

    protestantism, benämning på kristendomstolkningar som direkt eller indirekt formats av 1500-talets reformation.
  5. bouppteckning

    bouppteckning, upptecknandet av ett bos tillgångar och skulder samt den därvid upprättade handlingen.
  6. obligation

    obligation, ett räntebärande värdepapper som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till exempelvis staten, hypoteksinstitut (bostadsobligation) eller företag (företags- eller industriobligation).
  7. intyg

    in`tyg subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: in--tyg-et
    Svensk ordbok
  8. kriteriemotiv

    kriteriemotiv har till uppgift att intyga en folktraditions realitet.
  9. dödsbevis

    dödsbevis, intyg som utfärdas av den läkare som konstaterat en persons dödsfall.
  10. fara i bevishänseende

    fara i bevishänseende, juridisk term som innebär att det vid tidpunkten för en brottslig gärnings företagande är möjligt och sannolikt att det förfalskade eller osanna kommer att användas som bevismedel i en praktisk angelägenhet på sätt som för någon annan medför skada eller olägenhet.