1. jävig

    jävig, tvivelaktig, obehörig på grund av jäv.
  2. jävig

    jä`vig adj. ~t ORDLED: jäv-ig
    Svensk ordbok
  3. jäv

    jäv, inom processrätten benämning dels på anmärkning som riktas mot riktigheten av ett krav, dels på de diskvalifikationsgrunder som gör att en domare är obehörig att döma i ett visst mål.
  4. jävlig

    jävlig se djävlig
    Svensk ordbok
  5. jäva

    jä`va verb ~de ~t ORDLED: jäv-ar SUBST.: jävande
    Svensk ordbok
  6. jäv

    jäv subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: jäv-et
    Svensk ordbok
  7. intressejäv

    intressejäv, en typ av jäv som gäller både i domstolsprocessen och vid handläggning av ärenden inom förvaltningen.
  8. intressentprincipen

    intressentprincipen reglerar besvärsrätt och jäv.
  9. tvåinstansjäv

    tvåinstansjäv, den särskilda jävsgrund som föreligger då domare, beslutsfattare eller annan handläggare i mål eller ärende tidigare vid annan domstol eller vid annan myndighet tagit befattning med den fråga det rör sig om.
  10. domarjäv

    domarjäv, obehörighet för domare att befatta sig med ett mål på grund av risken för att någon ovidkommande hänsyn skulle kunna påverka avgörandet.