1. känna

    1känn`a subst., ingen böjning
    Svensk ordbok
  2. känna

    2känn`a verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er SUBST.: kännande (till 1,2 och 6); känsla (till 1)
    Svensk ordbok
  3. känna till

    känna till´ verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er
    Svensk ordbok
  4. känna efter

    känna efter [ef`- el. ef´-] verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er
    Svensk ordbok
  5. känna sig

    känn`a sig verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er SUBST.: känsla
    Svensk ordbok
  6. känna igen

    känna igen´ verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er i--gen SUBST.: igenkännande, igenkänning
    Svensk ordbok
  7. till känna

    till känn`a äv. tillkänn`a adv. ORDLED: till--känna
    Svensk ordbok
  8. känna på sig

    känna på´ sig verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er
    Svensk ordbok
  9. känna med sig

    känna me´d sig verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er
    Svensk ordbok
  10. känna igen sig

    känna igen´ sig verb kände känt, pres. känner ORDLED: känn-er i--gen
    Svensk ordbok