1. kaus

    kaus , runt eller hjärtformat beslag av metall eller nylon som placeras i splitsade ögon på tågvirke för att skydda mot nötning.
  2. kaus

    kaus [kau´s] subst. ~en ~er [kau´s- el. kau`s-] ORDLED: kaus-en
    Svensk ordbok
  3. kausia

    kausia, antik makedonisk solhatt med rullat bräm och platt kulle, tillverkad av läder eller filt.
  4. kausal

    kausal, inom medicinen något som har med orsaken till en sjukdom att göra, t.ex. kausal behandling, behandling som riktas mot sjukdomens orsak.
  5. kausticering

    kausticering, metod att framställa kaustiska (etsande) alkalier, t.ex. kaustiksoda (natriumhydroxid), ur milda alkalier, t.ex. pottaska (kaliumkarbonat) och soda (natriumkarbonat), med hjälp av bränd kalk (kalciumoxid) som sätts till en vattenlösning av soda.
  6. kausal

    kausal, i språkvetenskapen om ord och konstruktioner som uttrycker orsaksrelationer, se kausal konjunktion och kausal sats.
  7. kausalitet

    kausalitet, inom skadeståndsrätten orsakssammanhang, se adekvat kausalitet.
  8. kausalitetsprincipen

    kausalitetsprincipen, även kallad orsakssatsen, den princip som säger att allting som sker har en orsak (se kausalitet).
  9. kaustika

    kaustika, katakaustika. Parallellt ljus som faller in mot en sfärisk spegel reflekteras inte mot en enda punkt.
  10. kaustikum

    kaustikum, medel som används till förstöring av sjuk vävnad genom bränning eller etsning.