1. kelt

    kelt [kel´t] subst. ~en ~er [kel´t-] ORDLED: kelt-en
    Svensk ordbok
  2. kelter

    kelter, indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet; ursprungligen en geografisk samlingsbenämning på folk i Europa bosatta väster om skyterna, etablerad av antika grekiska författare som Hekataios och Herodotos.
  3. keltiberer

    keltiberer (latin Celtiberi), benämning på blandbefolkningen av iberer och invandrade kelter på norra och centrala Iberiska halvön under antiken (jämför kelter).
  4. keltoligurer

    keltoligurer (grekiska keltoligyes, enligt den antike geografen Strabon beteckning för delar av befolkningen i nuvarande sydöstra Frankrike, möjligen även i nordvästra Italien.
  5. keltoiberiska

    keltoiberiska, språk talat av de keltiska och iberiska stammarna i Spanien från 400 f.Kr. till ca 100 e.Kr.
  6. keltisk religion

    keltisk religion, se kelter (Religion).
  7. keltiska språk

    keltiska språk är en grupp språk som är nära släkt med varandra.
  8. keltiska mynt

    keltiska mynt, de första inhemska myntpräglingarna i Europa utanför det romerska imperiet.
  9. keltisk konst

    keltisk konst. Den äldsta konst som kan beskrivas som specifikt keltisk har daterats till slutet av 2000-talet f.Kr.

  10. keltiskt kors

    keltiskt kors, ringkors , latinskt kors med en cirkel som skär eller omsluter korsarmarna.