1. kelter

    kelter, indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet; ursprungligen en geografisk samlingsbenämning på folk i Europa bosatta väster om skyterna, etablerad av antika grekiska författare som Hekataios och Herodotos.
  2. kelt

    kelt [kel´t] subst. ~en ~er [kel´t-] ORDLED: kelt-en
    Svensk ordbok
  3. keltisk religion

    keltisk religion, se kelter (Religion).
  4. carnyx

    carnyx, blåsinstrument av brons, vanligt hos de forntida kelterna.
  5. dolmen

    dolmen (fr., upptaget från något kelt. språk), term som användes i Frankrike för att beteckna en gravbyggnad från stenåldern, i Sydskandinavien motsvarande dös.
  6. pagus

    pagus, antik romersk benämning på en italisk landskommun eller den by som utgjorde centralort i en sådan.
  7. druid

    druid var en sorts präst hos kelterna.
  8. järnåldern

    järnåldern är en period i förhistorien då man gjorde redskap och vapen av järn.
  9. besa

    besa, vraklax, kelt, benämning på mager utlekt lax.
  10. Taranis

    Taranis, keltisk himmelsgud som råder över blixten, av romarna jämställd med Jupiter.