1. klandra

    klan`dra verb ~de ~t ORDLED: klandr-ar SUBST.: klandrande; klander
    Svensk ordbok
  2. konkurs

    konkurs, det rättsliga förfarande som används för att ta i anspråk skuldsatt persons eller företags samtliga tillgångar för en proportionell fördelning mellan alla fordringsägare med beaktande av eventuella förmånsrätter.

  3. culpa

    culpa innebär inom juridiken oaktsamhet, vårdslöshet och oförsiktighet.
  4. Medieombudsmannen

    Medieombudsmannen, egentligen Allmänhetens Medieombudsman, MObranschanknuten ombudsmannainstitution med uppgift att behandla anmälningar om avvikelser från god publicistisk sed i tidningar, tidskrifter och etermedier.

  5. pejorativ

    pejorativ ’sämre’), som substantiv: ord eller orddel med nedsättande eller klandrande betydelse, t.ex. o- i ovana eller miss- i misshushålla eller slusk eller kossa använt om en människa.
  6. Eyvind Johnson

    Johnson, Eyvind, född 29 juli 1900, död 25 augusti 1976, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1957, Nobelpristagare i litteratur 1974.

  7. repressalier

    repressalier, inom folkrätten legitima motåtgärder som en stat vidtar mot en annan som gjort sig skyldig till folkrättsbrott.
  8. skiljeförfarande

    skiljeförfarande, skiljedomsförfarande, skiljemannaförfarande, den form av privat rättskipning som består i att parter i ett rättsförhållande väljer att låta sina tvister i anledning av detta rättsförhållande avgöras av särskilt utsedda skiljemän.
  9. hävd

    hävd, inom juridiken långvarig besittning av fastighet under vissa betingelser, vilken kan leda till uppkomsten av äganderätt som inte kan klandras av den som eljest skulle vara rätte ägaren.
  10. kollaboratör

    kollaboratör, samarbetsman.