koagel , gel utfälld ur en kolloidal lösning; oftast avses blodlever.

koa´gel subst. koaglet, plur. ~, best. plur. koaglen ORDLED: koagl-et

blodplasma, plasma, den svagt gulfärgade vätska som tillsammans med blodkropparna utgör blodet.

hemostas, blodstillning, benämning på kroppens komplicerat uppbyggda system för att snabbt täta uppkomna skador på blodkärl och därmed hindra skadlig, kanske dödlig blodförlust.

plasmaproteiner, blodproteiner, samlingsnamn för proteiner som till stor del eller i hög koncentration finns i blodplasma.

tromb, en i cirkulerande blod bildad propp.

fertilitet, biologisk term: fruktsamhet (förmåga att alstra livsduglig avkomma) eller fruktbarhet.

koagulation, blodkoagulation, levring, inom medicinen samlingsterm för en serie reaktioner som medför att blod omvandlas från vätska till en geléliknande massa.