1. kollaps

    kollaps, krisreaktion, plötslig, stark, psykisk reaktion, ”nervöst sammanbrott”.
  2. kollaps

    kollaps, blodtrycksfall med yrsel och ofta svimning, t.ex. vid hjärtrytmrubbning eller annan cirkulationsstörning ( vaso-vagal reaktion).
  3. kollaps

    kollaps, i bergtekniken en nedsjunkning eller instörtning till följd av att underliggande material försvagats eller avlägsnats.
  4. kollaps

    kollaps, sammanfallande av ett organ eller del därav, t.ex. av en lunga i samband med att luft på något sätt läcker in i lungsäckshålan, pneumothorax.
  5. kollaps

    kollaps. I geologin instörtning till följd av att underliggande berg avlägsnats.
  6. kollaps

    kollap´s subst. ~en ~er ORDLED: kol-laps-en
    Svensk ordbok
  7. kollapsar

    kollapsar, sammanfattande benämning på stjärnrest som uppstått genom gravitationell kollaps under stjärnans slutliga utvecklingsfas.
  8. kollapsbreccia

    kollapsbreccia , bergart som huvudsakligen består av kantiga brottstycken av en eller flera andra bergarter och som bildats vid kollaps eller instörtning av berg till följd av att underliggande berggrund försvagats eller avlägsnats.
  9. kollapsstruktur

    kollapsstruktur, struktur i marken eller i berggrunden som uppkommit genom att hålrum som bildats naturligt eller på konstgjord väg förorsakat kollaps eller ras av ovanförliggande delar av marken eller berggrunden.
  10. kollapsa

    kollap´sa verb ~de ~t ORDLED: kol-laps-ar SUBST.: kollapsande; kollaps
    Svensk ordbok