1. kommendera

    kommende´ra verb ~de ~t ORDLED: kom-mend-er-ar SUBST.: kommenderande, kommendering
    Svensk ordbok
  2. Lenny Clarhäll

    Clarhäll, Lenny, född 1938, skulptör.
  3. kommendör

    kommendör, inom Frälsningsarmén titel för ledare för ett nationellt högkvarter.
  4. Hannibalskriget

    Hannibalskriget, vanlig benämning på det andra av de puniska krigen (218–201 f.Kr.), i vilket den karthagiska huvudarmén kommenderades av Hannibal.
  5. kommendant

    kommendant, högste befälhavaren inom en fästning eller en större garnison.
  6. kommendör

    kommendör, inom ordensväsendet innehavare av en högre ordensgrad, t.ex. kommendör med stora korset (storkors), i allmänhet i form av en halsdekoration.
  7. kommendör

    kommendör, tjänstegrad inom flottan motsvarande överste inom övriga delar av försvarsmakten.
  8. Gustav Grüner

    Grüner, Gustav, 1688–1763, dansk officer och diplomat.
  9. Norske legion

    Norske legion, egentligen Den norske legion, norskt värvat förband i tysk tjänst, upprättat i juni 1941 för att sättas in på östfronten.
  10. imperium

    imperium, i antikens Rom den högsta ämbetsmakten, inkluderande rätten att kommendera en armé (enbart civil maktbefogenhet kallades potestas).