1. kondition

    kondition, inom fysiologin förmågan att upprätthålla fysisk ansträngning över en längre tid.

  2. kondition

    kondition [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kond-it-ion-en
    Svensk ordbok
  3. konditionalis

    konditionalis, modus som uttrycks med verbböjning i vissa språk, t.ex. i franska och spanska.
  4. konditionsträning

    konditionsträning är träning där man använder stora muskelgrupper, till exempel benmusklerna, under längre tid så att hjärtat slår betydligt snabbare än vanligt.

  5. konditionstal

    konditionstal, i numerisk analys mått på störningskänslighet vid numerisk lösning av ekvationer F( x) =y.
  6. konditionering

    konditionering, teknisk term för att försätta något i lämpligt tillstånd för vidare bearbetning eller användning, t.ex. garn för vävning, papper för tryckning eller deg för formning.
  7. konditionaldop

    konditionaldop, dopordning i romersk-katolska kyrkan när det uppstår tvivel om huruvida en person verkligen är döpt eller dopet är utfört på ett giltigt sätt.
  8. konditional sats

    konditional sats, bisats som anger villkoret för att den överordnade satsens innehåll skall gälla.
  9. konditional konjunktion

    konditional konjunktion, underordnande konjunktion (subjunktion) som inleder konditional sats, t.ex. om, ifall.
  10. konditional

    konditiona´l adj. ~t ORDLED: kond-it-ion-al
    Svensk ordbok