1. koordination

    koordination, samordning.
  2. koordination

    koordination, samordning.
  3. koordination

    koordination, inom fysiologin samordning och kontroll av viljemässiga rörelser så att dessa blir välavvägda och ändamålsenliga.

  4. koordination

    koordination [-ʃo´n] subst. ~en ORDLED: ko-ord-in-at-ion-en
    Svensk ordbok
  5. koordinationsgeometri

    koordinationsgeometri, begrepp inom struktur- och koordinationskemi och kemisk bindningslära.

  6. koordinationstal

    koordinationstal, inom den kemiska bindningsläran och strukturkemin det antal atomer som i ett givet atomförband binds till en viss utgångsatom.
  7. koordinationsföreningar

    koordinationsföreningar, komplexa föreningar, sammansatta oorganiska eller metallorganiska föreningar, se koordinationskemi.
  8. koordinationskemi

    koordinationskemi, det område inom den oorganiska kemin som behandlar koordinationsföreningars framställning, struktur samt fysikaliska och kemiska egenskaper.
  9. ataxi

    ataxi, oförmåga till koordination av muskelrörelser, orsakas av sjukdom i lillhjärnan eller av känselrubbning.
  10. träning

    träning, inom idrott aktivitet som syftar till att öka den fysiska prestationsförmågan.