1. märklig

    mär`klig adj. ~t ORDLED: märk-lig
    Svensk ordbok
  2. märke

    märke, den yttersta delen av pistillen i blommor, ofta uppdelad i två eller flera flikar, som ibland är fjäder- eller pensellika, ibland knapplika.
  3. märke

    märke, märkesboj, rundningsmärke, flytande föremål som används för att utmärka en kappseglingsbana.
  4. S-märke

    S-märke, certifieringsmärke som visar att elektrisk materiel är opartiskt provad och godkänd av SEMKO.
  5. märka

    mär`ka verb märkte märkt, pres. märker ORDLED: märk-er SUBST.: märkande (till 1 och 2), märkning (till 1 och 2)
    Svensk ordbok
  6. märke

    mär`ke subst. ~t ~n ORDLED: märk-et
    Svensk ordbok
  7. k-märka

    k-märka [kå`-] verb k-märkte k-märkt, pres. k-märker el. K-märka [kå`-] K-märkte K-märkt, pres. K-märker ORDLED: k--märk-er, K--märk-er SUBST.: k-märkande, k-märkning, K-märkande, K-märkning
    Svensk ordbok
  8. S-märkt

    S-märkt [es`-] adj., neutr. ~ ORDLED: S--märk-ta
    Svensk ordbok
  9. snok

    snok eller vanlig snok är Sveriges största orm, upp till en dryg meter lång.
  10. koto

    koto, japansk brädcittra.